Personlig träning och fokus på personlig tillväxt som nycklar för att minska avhopp och främja livslångt idrottsdeltagande

Simningen stal mitt hjärta, men det krossade det också. Jag upptäckte tidigt att olympiska drömmar inte fanns i mina kort och att det befintliga systemet inte skulle tillåta mig att nå min fulla potential, även om jag ägnade allt åt sporten. Medan jag hade passionen att tjäna ett stipendium saknades det stödnätverk jag behövde för en mer personlig väg – inte på grund av brist på kärlek eller stöd från min tränare eller föräldrar, utan på grund av begränsade resurser vid den tiden. Simning lärde mig dock ovärderliga livslektioner. Det vidgade mina vyer socialt, professionellt och pedagogiskt. Och det är därför jag, även med hjärtesorgen, är djupt tacksam för min simresa. Det är också därför jag tror att jag har något meningsfullt att bidra med till sportens framtid.

I den här artikeln vill jag ta upp nyckelidéer som avsevärt kan påverka simvärlden och hjälpa till att lösa problemet med att överge sport. För det första är det viktigt att lösa problemet med att idrotten överges eller hoppar av för att säkerställa att idrottare förblir engagerade i sporten hela livet. För det andra måste vi flytta fokus från rent konkurrensutsatta resultat till personlig tillväxt och utveckling, för att säkerställa att idrottare finner glädje och syfte med sina resor. För det tredje finns det ett trängande behov av personliga träningsprogram för att främja individuell tillfredsställelse och främja ett livslångt band med sporten. Slutligen, att utnyttja teknik för att sänka inträdesbarriärer och stödja gräsrotsutveckling är avgörande för sportens hållbarhet. Genom att fokusera på dessa områden kan vi skapa en mer inkluderande, stödjande och njutbar miljö för simmare på alla nivåer.

Förstå den mångfacetterade naturen hos idrottsavhopp

Skälen till att idrottare väljer att lämna sin sport är varierande och komplexa. Brist på njutning och nöje är en ofta citerad faktor som ofta härrör från pressen att prestera och vinna (Crane & Temple, 2015; Salguero et al., 2003). Detta tryck kan förvärras av ett hyperfokus på tävlingsresultat, vilket leder till stress, utbrändhet och en minskad kärlek till sporten. Unga idrottare kan känna att deras värde enbart bestäms av deras prestation, vilket leder till ångest och en förlust av inneboende motivation (Fraser-Thomas et al., 2008).

Träningsintensitet och volym spelar också en avgörande roll. Överträning, ett vanligt problem inom många sporter, kan leda till fysisk och mental utmattning, skador och i slutändan avhopp (Crane & Temple, 2015). Omvänt kan underträning, där idrottare inte får tillräcklig träningsstimulans, resultera i bristande framsteg och känslor av frustration, vilket också bidrar till avhopp (Monteiro et al., 2018). Ett personligt tillvägagångssätt kan adressera båda ändarna av detta spektrum, vilket säkerställer att träningen är utmanande men ändå hanterbar för varje individ.

När idrottare går framåt genom tonåren kan konkurrerande prioriteringar, såsom akademiska krav och sociala engagemang, skapa utmaningar när det gäller att upprätthålla idrottsdeltagandet (Fraser-Thomas et al., 2008; Molinero et al., 2006). Dessutom kan förändringar i fysisk mognad och uppkomsten av skador också bidra till avhopp (Crane & Temple, 2015).

Att flytta fokus: Personlig tillväxt framför konkurrenskraftiga resultat

En grundläggande förändring av idrottskulturen är nödvändig för att prioritera personlig tillväxt och utveckling framför konkurrensutsatta resultat. Detta innebär att sätta individuella mål, spåra framsteg baserat på personliga rekord snarare än att jämföra idrottare med varandra och att fira individuella prestationer. Genom att betona ansträngning, färdighetsförvärv och personliga rekord kan tränare odla inneboende motivation, vilket är en kraftfull prediktor för långsiktigt idrottsengagemang (Nielsen et al., 2023). Denna förändring kan också lindra trycket i samband med konstant konkurrens, vilket gör sport till en mer positiv och njutbar upplevelse.

Den nuvarande tävlingsmodellen inom simning, och många andra sporter, lägger stor vikt vid att vinna, vilket kan leda till höga nivåer av frustration och utbrändhet bland idrottare (Salguero et al., 2003). Det är utmanande att växla från en "vi är här för att vinna"-mentalitet till ett "vi är här för att växa"-tänkesätt. Men denna förändring är avgörande för att främja en hälsosammare och mer stödjande miljö. Genom att fokusera på personlig tillväxt och njutning kan vi hjälpa idrottare att utveckla en långvarig relation med sporten.

För att sätta detta i perspektiv, av de 8,119 miljarder människor i världen (UNFPA, 2023), kommer endast 852 att delta i simning vid OS i Paris (World Aquatics, 2024). Det betyder att chansen för en individ att bli olympisk simmare är ungefär 0,0000105 %. Chanserna går till din fördel om du är född i Australien, med en chans på 0,0001498 % att gå till olympiska sommarspelen.

Tävlande idrottare på hög nivå bör vara biprodukten av en stödjande miljö, inte det enda målet. Spänningen och utmaningen med konkurrens är obestridliga motivatorer, och de olympiska hjältarnas bidrag som förebilder är ovärderliga. Men att betona personlig tillväxt, livslångt lärande och hälsofördelar kan hjälpa idrottare och deras stödnätverk att se det bredare värdet av simning bortom medaljer och rekord. Om någon simmar så vinner de redan. Varje simtag ger inte bara fysiska fördelar, utan mental klarhet och en känsla av prestation.

Den transformativa kraften i personlig träning

Personliga träningsprogram erbjuder en lovande lösning för att ta itu med de mångfacetterade utmaningar som bidrar till att idrottare hoppar av. Genom att skräddarsy träningen efter de individuella behoven, förmågorna och målen för varje idrottare kan tränare främja en roligare och mer hållbar idrottsupplevelse (Crane & Temple, 2015). Detta tillvägagångssätt möjliggör justeringar av träningsintensitet och volym, förhindrar överträning och säkerställer att idrottare utmanas på lämpligt sätt för att främja fortsatta framsteg och kompetensutveckling. Det hjälper också idrottare att utveckla en känsla av ägarskap och autonomi över sin träning, vilket leder till ökad njutning och motivation (Fraser-Thomas et al., 2008).

Ett personligt tillvägagångssätt erkänner varje idrottares unika utvecklingsstadium, med tanke på deras fysiska och psykologiska mognad när de utformar träningsplaner. Detta kan vara särskilt fördelaktigt för unga idrottare som navigerar i olika övergångar och kan ha andra behov och prioriteringar jämfört med yngre eller äldre idrottare.

En av de mest spännande utvecklingarna inom sport idag är användningen av teknik för att stödja personlig träning. Plattformar som utnyttjar artificiell intelligens (AI) och dataanalys kan tillhandahålla träningsplaner som är skräddarsydda för varje simmares individuella behov och mål. Detta tillvägagångssätt optimerar inte bara prestanda utan minskar också risken för skador och utbrändhet, vilket främjar en hälsosammare och mer hållbar relation med sporten. Det har potentialen att avsevärt bidra till att behålla idrottare och expandera simgemenskapen.

Plattformar som utnyttjar AI och automatisering kan avsevärt utöka tränarnas kapacitet, vilket gör det möjligt för dem att erbjuda skräddarsydda träningspass som möter varje idrottares individuella behov. Uppfattningen att AI-verktyg kan ersätta en kvalificerad och erfaren coach är missriktad. Det primära målet med att använda AI är att utöka tränarnas kapacitet, inte ersätta dem – utom i de fall där tillgång till en kunnig och erfaren coach inte är möjlig. I sådana fall kan AI hjälpa till att lindra problemet, i linje med "mänskliga i slingan"-metoden för AI-utveckling och integration.

Denna integrering av teknik möjliggör kvalitet, hållbar, personlig träning i stor skala, vilket hjälper simmare att minska risken för skador, utbrändhet och frustration. Att utnyttja teknologi för personlig träning säkerställer att idrottare får det stöd de behöver för att trivas. Detta förbättrar inte bara deras prestanda utan främjar också en djupare och roligare koppling till sporten. Genom att göra träning av hög kvalitet tillgänglig för en bredare publik kan tekniken bidra till att demokratisera simsporten, se till att alla får en ”fair go” oavsett utgångspunkt och har möjlighet att nå sitt personbästa.

Dessutom, medan personlig träning ofta introduceras i de avancerade stadierna av tävlingscykeln, kan fördelarna bli ännu mer uttalade om de introduceras tidigare. Denna tidiga anpassning kan hjälpa till att säkerställa att simmare får rätt mängd träning, och undviker både överträning och underträning. Generaliserad träning misslyckas ofta med att tillgodose idrottare vars fysiska och psykologiska utveckling inte stämmer överens med gruppens genomsnitt, vilket leder till uteslutning av sent mogna idrottare. Dessa idrottare kan orättvist ses som mindre skickliga av tränare eller uppfatta sig själva som mindre begåvade. Forskning tyder på att införandet av personlig träning tidigare kan minska denna turfaktor i långsiktig utveckling av idrottare, vilket ger varje simmare chansen att förverkliga sin potential fullt ut.

Fördelarna med ett holistiskt tillvägagångssätt

Forskning har konsekvent visat den positiva effekten av personlig träning och fokus på personlig tillväxt på idrottares välbefinnande, motivation och prestation (Fraser-Thomas et al., 2008; Jõesaar & Hein, 2011; Nielsen et al., 2023) . Genom att skapa en stödjande och njutbar miljö som tillgodoser individuella behov är det mer sannolikt att idrottare förblir engagerade i sin sport, upplever färre skador och utvecklar en livslång kärlek till fysisk aktivitet.

Detta tillvägagångssätt är inte bara relevant för idrottare som deltar i organiserade sporter utan också för dem som föredrar avslappnad eller ostrukturerad simning. En plattform som ger personliga rekommendationer och aktivitetsspårning kan vara fördelaktigt för individer som kanske inte vill eller har råd att tillhöra en klubb eller organisation. Denna inkludering säkerställer att fördelarna med personlig träning och målsättning är tillgängliga för ett bredare utbud av simmare, vilket främjar allmän hälsa och välbefinnande i det australiensiska samhället.

Långsiktig vision för simning: Att vårda en livslång passion

Att förändra simkulturen är en långsiktig strävan. Det kommer att krävas en samlad ansträngning över flera generationer för att flytta det övervägande fokus från att vinna till livslångt njutning. Att betona de fysiska, mentala och sociala fördelarna med simning kan stödja denna kulturella förändring. Att främja kardiovaskulär hälsa, kognitiv funktion, stressreducering och sociala kontakter kommer att bidra till att förstärka värdet av simning som en livslång aktivitet.

Denna kulturella omvandling kan skapa en ringeffekt, främja personligt förverkligande och uppfyllelse, utveckla en mer hållbar relation med sporten, öka stödbasen, attrahera fler investeringar, bredda talangpoolen och öka våra chanser att bli förvånade av fler olympiska hjältar. Genom att fokusera på de holistiska fördelarna med simning kan vi skapa en kultur där sporten värderas inte bara för tävlingsframgång utan för dess bredare bidrag till hälsa och välbefinnande.

Simning har högre inträdesbarriärer jämfört med sporter som fotboll, rugby, basket eller e-sport. Det kräver specifika faciliteter och kunnig vägledning för att börja. Därför måste idrotter och statliga organ investera i simanläggningar, subventionerade simlektioner och stödja den professionella utvecklingen av tränare för att sänka dessa inträdesbarriärer. Att balansera resurser mellan högpresterande och gräsrotsinvesteringar är avgörande. Högpresterande tävling skapar förebilder och en känsla av enhet, men att stödja icke-tävlande befolkningar är lika viktigt för att hålla dem engagerade och stödja sporten.

Simning är en av få sporter som kan utövas från bara några veckor efter födseln till hög ålder, vilket ger flera fördelar i varje livsskede. Att främja en livslång relation med simning kan ha en livslång positiv inverkan. Tävlingssimmare bör aldrig gå i pension utan istället bör vi uppmuntra en övergång till "simning för välbefinnande", en fas där fokus skiftar från tävling till personligt välbefinnande och njutning. Denna omformulering kan hjälpa idrottare att upprätthålla en livslång koppling till sporten och dra nytta av dess fysiska och mentala hälsofördelar i många år framöver.

Genom att vårda en kärlek till simning på alla nivåer och i alla åldrar kan vi skapa en mer inkluderande och hållbar simkultur. Detta tillvägagångssätt gynnar inte bara enskilda simmare utan stärker också sporten som helhet, och säkerställer dess fortsatta tillväxt och inverkan på hälsan och välbefinnandet i våra samhällen.

Slutsats

Resan för att förvandla simkulturen från fokus på tävlingsresultat till en livslång njutning och personlig tillväxt är en mångfacetterad och långsiktig strävan. Genom att ta itu med frågan om att överge sport, betona personlig tillväxt framför konkurrens, implementera personliga träningsprogram och utnyttja teknik för att minska inträdesbarriärerna, kan vi skapa en mer inkluderande och stödjande miljö för simmare på alla nivåer. Detta holistiska tillvägagångssätt förbättrar inte bara idrottarnas välbefinnande och motivation utan främjar också en livslång passion för sporten. Genom att vårda denna kärlek till simning från en tidig ålder och över alla stadier av livet kan vi säkerställa att sporten fortsätter att frodas och gynnar både individer och samhällen. Tillsammans kan vi bygga en hållbar och levande simkultur som värdesätter personligt tillfredsställelse, hälsa och välmående lika mycket som tävlingsframgång.

Ursprungligt LinkedIn-inlägg här.

Obs! Originaltexten i den här artikeln skrevs på engelska och har översatts med hjälp av automatiserade AI-verktyg i syfte att dela kunskap med en bredare publik. Samtidigt som vi strävar efter att bibehålla noggrannheten, uppmuntrar vi medlemmar i communityn att hjälpa till att förbättra översättningskvaliteten. I händelse av avvikelser mellan original och översatta versioner kommer den engelska versionen att ha företräde.

Referenser

Australian Sports Commission. (2023). AusPlay National Sport and Physical Activity Participation Report: October 2023.

Bailey, R. (2006). Physical education and sport in schools: A review of benefits and outcomes. Journal of School Health, 76(8), 397–401.

Crane, J., & Temple, V. (2015). A systematic review of dropout from organized sport among children and youth. European Physical Education Review, 21(1), 114–131.

Fraser-Thomas, J., Côté, J., & Deakin, J. (2008). Examining adolescent sport dropout and prolonged engagement from a developmental perspective. Journal of Applied Sport Psychology, 20(3), 318-333.

Jõesaar, H., & Hein, V. (2011). Psychosocial determinants of young athletes’ continued participation over time. Perceptual and Motor Skills, 113(1), 51–66.

Molinero, O., Salguero, A., Tuero, C., Álvarez, E., & Márquez, S. (2006). Dropout reasons in young Spanish athletes: Relationship to gender, type of sport and level of competition. Journal of Sport Behavior, 29(3), 255–269.

Moulds, K., Abbott, S., Pion, J., Brophy-Williams, C., Heathcote, M., & Cobley, S. (2020). Sink or Swim? A survival analysis of sport dropout in Australian youth swimmers. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 30, 2222–2233.

Nielsen, G., Wikman, J.M., Appleton, P.R., Bentsen, P., & Elsborg, P. (2023). Predicting adolescents' continuation in club sports: A prospective cohort study of the importance of personal and contextual motivational factors in five sports in Denmark. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 34, e14616.

Salguero, A., González-Boto, R., Tuero, C., & Márquez, S. (2003). Identification of dropout reasons in young competitive swimmers. The Journal of Sports Medicine and Physical Fitness, 43(4), 530-534.

UNFPA. (2023). World Population Dashboard. Retrieved from https://www.unfpa.org/data/world-population-dashboard

World Aquatics. (2023). Paris 2024 Swimming Info. Retrieved from https://www.worldaquatics.com/competitions/paris-2024-swimming-info